Tanter everywhere

Heeeeeeeej! Jag lever! I’m alive! I fuckin made it man. Jag råkade bara köra iväg med öppen bildörr två gånger, var nära att köra av vägen endast en gång och körde bara in i en buske. Annars fick jag både slag, skäll och kräm med mjölk av de gamla goa. Mest trevliga ord dock. Dessutom har jag fått egna arbetskläder. Känns som jag aldrig gjort något annat i mitt liv tills nu.

Vilken tantperiod den här hösten varit. Tanter överallt! Här är en tant till, min egna tant. Gjord efter en tantmodell.

Kolteckning

”Jag tycker om dig, när jag tycker om mig själv i ditt sällskap”

Can’t tell me how

På den här lektionen, för ett ganska så bra tag sen, skulle vi öva på ljus och mörker och fick barra sudda fram modellen. Anyhow så tror jag att jag börjar få tinitus. Isch.

Fragile mind

Såhär kan det se ut när man får två minuter på sig att måla av en vuxen man!

Not the slightest clue

Häjj. Jag har börjat bekanta mig med två sköna tanter på kursen jag går. En av dem är en sån där person man bara behöver titta på för att börja garva. Det spelar ingen roll att hon är typ 60 bast och att den andra skulle kunnat vara min morsa. Jag gillar dessa två tanter och åldern är endast en krydda. Kryddan i det förhållande som byggs upp mellan gipsblandningar och grafikpressar. Åh. Jag undrar vad de gör fredag kväll.

Obs. det är inte tanterna jag målat av på bilden, jag är inget freak på riktigt. Det är nåra av de första kolteckningarna från krokin.

Kroki

Her er lite skisser från dagens lekton. Framifrån o bakifrån liksom. 15 min på varje. Ja. Annars är jag feeett förkyld.

På en timme

Den här snubben har jag målat av naken. Det var faktiskt lite awkward.

Sko avec left hand

Igår skulle vi testa olika tekniker när vi tecknade. Den här skon gjorde jag med vänsterhanden, förstår ni vilken chock det blev när det faktiskt blev en sko på papperet?! Det har typ med hjärnhalvor och sånt att göra. Cool.

Vad gör jag om dagarna?

Som ni måste undra! Svaret är: paprikor. Jag lever mig in i min paprika, lär känna min paprika och upptäcker min paprika på nytt, om och om igen. Jag försöker uppleva min paprika och uttrycka den precis som den är, min paprika. Jag har hatat min paprika, suckat och stönat åt den. Ibland har jag gått så långt att jag skällt på den,  åtminstone har jag velat det.

Äntligen är jag klar med min paprika. Den i lera alltså. Den andra, min riktiga paprika, slängde jag i papperskorgen. Där fick du, din slöa gamla rynkiga nästan påväg att mögla-paprika. Nu i efterhand kan jag, i de mörkaste av stunder, erkänna sanningen.

Jag saknar min paprika.