Såhär såg mitt rum ut första dagen, by the way. Nu är det lite stökigare och lite mysigare och doftar toaspray. Får jag snälla skryta lite med att jag har en hall och ett badrum också? Och en Philips TV modell ca -97, ni vet en sån där som piper när man har på den. Och en hylla. Ja, det var nog allt…

Nu är det dag tre som egen individ i en helt ny stad. Jag har redan börjat vänja mig lite grann. Det finns ändå lite charm i att vandra runt i snöblåsten kånkandes på ICA-kassar tillsammans med alla andra miljarders studenter. Lite charm med alla virriga utbytesstudenter på bussen och svenskar som pratar svengelska med dem. Charmigt med vattenkammade ekonomer på Stockholms Nation och mjukisklädda korridorskompisar. Jag gillar Uppsala, jag gör det verkligen. Det finns liksom inget ideal. Inte vad jag sett än så länge i alla fall, sen ska jag ju plugga juridik. Glömmer det ibland. Får se hur det blir.. IMORGON BÖRJAR NOLLNINGEN!! TAGGGAAA!!

Egentligen är jag skiträdd för nollningen. Men allt handlar om inställning, inte sant? Eheheh…

Här ser ni min första deliciösa måltid i mitt första egna krypin! Dock åt jag inte suddigummit. Det hittade jag bakom gardinen. Han som bodde här innan mig kan inte ens ha vetat vad en dammsugare var, tyvärr. Så lite vilsen, mycket hungrig och lite lagom trött marcherade jag till Ica för inköp av mat (tacka gudarna för mat alltså) och en toaborste. Har redan rotat igenom städskåpen efter Ajax och väckt korridoren med dammsugaren. That’s how I do it. Måste säga att jag trivs än så länge, nu när jag smugit mig in på det trådlösa nätverket och festat loss på frukt och mandel. Och pratat med bruttorna här som verkar helsköna!

Vad roligt om jag menat frukt och mandel som frukter och mandlar. Jag menar chokladen. Lite kul kan man väl få ha när man flyttat heeemifråååån!

Igår när jag tåget började rulla fick jag den där underbara tågluffskänslan av frihet och lycka av att vara på väg någonstans. Den höll i sig ungefär tills jag insåg hur han bredvid mig frenetiskt knappade sin Iphone och MacBook på samma gång medan jag satt där med en ipod från Krita med tillhörande hemsytt fodral. Sen när jag kom på mig igen med att vara på väg i ett tåg blev jag glad igen.

När jag klev av i Uppsala och kom ut från stationen möttes jag av en kall och vinterblek stad i uppvakning. Kl var typ exakt 9.25 och det var så fint och så lugnt men ändå så lagom mycket folk som såg så trevliga ut. Så stod det på en stor banderoll vid en fontän eller vad det nu är: ”Välkommen hit. Välkommen hem.” Och ja bah, snyft. Jaaa!!!

Jag flyttar imorgon.

Det känns som att jag lever i en bergochdalbana. Som att det är hundrafemton saker som kommer och går vissa dagar. För några dagar sen fightades jag mot mig själv och alla steg jag tog var i riktning bort från dig. Livrädd för att fastna i någon fantasivärld, ni vet vad jag menar. Nu är det jag som är du och du som blivit jag. Jag ska flytta hemifrån. För drygt en vecka sen satt jag på släktmiddag och trodde att våren skulle bestå av hemtjänstjobbet och volontärresa. För några dagar sen visste jag inte ens om jag skulle få ett rum att bo i. De här dagarna tar mitt liv en ny riktning fem gånger om dagen.

Andra dagar spelas destruktiv melissa horn-musik på repeat, bara för att timmarna ska gå. Ingenting händer och jag städar till och med mitt rum för att dagen ska passera. Tankarna snurrar och jag hoppas nästan på att febern jag kände inatt kommer tillbaka så jag får tycka än mer synd om mig själv. Kom hem nu så vi kan prata.

Or i donno.

Och nästa tisdag flyttar jag till Uppsala.

Annars hade jag ett mycket fint nyår med sköna brudar och en middagsmeny i nobelklass. Och du skrev gott nytt år och det känns bra för mitt ego. Resten av det där är alldeles för farligt att tänka på. Samtidigt är jag så lyckligt lottad som får grotta ner mig i problem som inte ens är problem.

Tänk. Bara att få gå  och handla sin första egna handling. Städa sitt första krypin. Eller totalt låta bli att städa det! Packa upp kläderna och ställa datorn på bordet. Ligga och titta upp i ett förhoppningsvis mögelfritt tak om kvällarna och veta att det här blir precis vad jag själv väljer att göra det till.

Det här hade du väl aldig kunnat ana?